Ännu en Tid

Livskraft



Det finns en tid för oss alla, som vi alltid måste återvända till.
En tid vars flykt byggt på våra föreställningar om gårdagen, föreställningar om morgondagen. Ännu en En Tid.

Vår längtan för det inre uttrycket kastar skuggor som eko, från det förflutna saknade. Bygger våra föreställningar om Nuet. Från den tidens rädsla, från den tidens ärevarv genom tunnlar av inre piskrapp och självförnekelse, aldrig lämnat för morgondagen.Våra inre motsättningar, våra indre hinder befäster våra Omöjliggöranden av rädsla. Rädsla skapat av emotionella svarta hål, som alla människor erfarit.

Från barnsben och upplevda lidanden genom livet. Förankrar den sanning som vi tvingas att ställa morgondagen inför.

Det finns en kraft. En livskraft. Byggt på den kärna som människan har.
Att bli Älskad. Att få Älska.

Att ständigt sträva och söka det, binder hinder för morgondagen, om vi inte älskar oss själva, från djupet, från anden,från själen. Trohet mot oss själva, trohet för livet. Att kunna sträva och utvecklas som den sanna egenskap vi är, öppnar vägar för den uppfattning om trygghet vi förnimmer, vill uppleva gemenskap, i relationer,i förhållande.
Det är kärlek.

Det är livskraft.

Att våra föreställningar är byggt på inre ego och dess dramer, dess förställningskraft som ger oss upplevelsen av sammanhang, kriteriet för ett identitetsflöde-relaterat till vem och vad vi är ger oss ibland falska utflykter från vår inre sanning. Att människan har behov, är sårbar, missleder sig i sina impulsiva val för att uppleva den fantombild som vi under livet byggt-för att erhålla den känsla av sammanhang som gör oss lyckliga-är ett lika positivt livsflöde för framgång-som det kan vara ett hinder. Att kasta av sig sina kläder för gårdagen och röra sig tidlöst framåt, ta emot nuet och minnas det i morgondagen frigör vår rädsla att mista något vi ständigt strävat efter.

Att välja brytningen av det mönster som förhindrar oss att uppleva njutningen, livet och nuet är en inre livsstil, ett indre medvetande som alltid befinner sig som urkraften, men som våra negativa upplevelser förhindrat oss att se, förhindrat oss att få uppleva. En självförnekelse för den kärleksfulla varelse du trots allt är.

Alla bär kärlek, alla är kärleksfulla.
Oavsett historia, val, beteénden, destruktion, längtan och dess omvägar till upplevelse. Alla bär något. Oavsett.

Att se sig själv i ögonen, konfrontera sig själv genom alla skikt kostar upplevelse.
Kostar tid. Men det är en sanning som är ofrånkommlig. Att kunna se och veta, för att sedan förstå- Livets sammanhang. Att kasta skikt efter skikt av föreställningar, bekostnad på det förflutna, är ett måste. Människan är en kraft. Denna kraft är obunden. Vi är inte bunden till något, inte ens det som vi upplever som trygghet, relationer, livsäktenskap. Upplevelsen att få förnimma det förankrar våra själar i en livskraft gemensamt, i ett förbund. Kraften blir då större och våra inre val och självförverkligande kan unisont växa och skapa en kärleksfull förståelse för varandras kärna, behov och inre önskan om att få växa tillsammans.
Det är en sann relation.

Människan är en varelse med emotioner, behov, trygghetstörstande, bekräftelsefull.
Allt detta leder oss i framtiden, dom upplevelser vi tagit emot, erfarit och stundat i insikter. Människor har gjort fel val, gjort misstag i livet. Men det är så livet är. Man måste få göra misstag, man måste få uppleva misstag, man måste få gå igenom dom misstag eftersom insikten om dess konsekvens leder till en livsinsikt. Bryter vi inte våra mönster som förhindrar oss, låter vi inte våra livsinsikter få vara den ledande stjärnan i våra möten, är vi blinda för nuet, är vi blinda för dom framtida önskningar vi trots allt har. Att vi då sysselsätter oss själva, genom att visualisera en fantasibild -om hur vi egentligen vill ha det, så kan vi aldrig få det, om vi inte vet vad vår ledstjärna säger inom oss. Att leda sig själv kan vara en livslögn, att ta vara på sina erfarenheter och vara sann mot sig själv är en livsinsikt. Det räcker med en eller två livsinsikter för att låta oss ledas i våra val. För allt är så mycket enklare än man tror, då skikten försvinner.

En ren kärna existerar i all sin form, den brinnande livskraften. Den passerar alla
hinder, alla rädslor, alla vanföreställningar som vi addat på oss i livet.
Det som vi upplevt som svek, upplevt som olyckor, upplevt som misstag.

Det spelar ingen roll vad som upplevts och vilka "misslyckanden" man än haft i livet.
Den enda friheten är att se allt exakt som det är och acceptera det. Då du gjort det, frigör du dig själv från din historias bojjor, ditt förflutna och bygger för morgondagen i nuet. Det är för din kärlek till Dig Själv, så som du är, älskad i ditt inre. Men för att komma dit krävs en vilja, en vilja att förbränna det material du anammat i livet, tagit på skuld, tagit på svek, tagit på som offer.

Att kunna överblicka detta krävs en rannasakan och konfrontation inom dig. En naken och äkta sådan, först då kan du se med inre ögon, vem du egentligen är. Vad du egentligen har strävat efter, och vad som förhindrat dig, och vilket livsmönster som du alltid velat välja bort. Sedan tar du beslutet att lämna din gamla bild, och veta att din positiva, din kärlek, din utstrålning alltid följer med dig, vart du än går.

Då är du ensam i ditt arbete att pånyttfödas i den egentliga form som är ditt sann Du
Med nya ögon, nya ögonblick, ny luft och livsglädje finner du ditt nya Jag. Men det krävs tid, det krävs arbete, det krävs förändringar, beteénden, mönster, val,insikter och förståelse. En ny resa påbörjas, och sakta med ett steg i taget sker dom förändringar som kommer som ett kvitto för ditt nya val.






Egot och föreställningar om den värld vi alltid trott att vi lever i, strävar efter nya punkter att sammanställa, fastställa. Vi glömmer gärna bort den inre tanken, det inre växande behovet av andlig tillfredställelse, som genom gamla upprepade mönster förhindrat den inre kraften att nå ut, att bejakas. Till slut genom livets alla prövningar har människans egen inre förmåga att se och förstå deformerats till en jakt på tid och snabba tillfredställelser. Att söka kärleken är en sådan, att få uppleva själens inre urkraft till extas är en av våra största drivkrafter. Men hur skall en människa kunna nå..kunna få sin tanke befäst, då tidevarvet för det tidigare misslyckanden ställt förhindranden om dess möte, upplevelse..?

Människan finner sitt svar i sina ´misslyckanden´ och en apatiskt förnimmelse till den inre urkraftens manifest får inte sitt uttryck, får inte upplevas.Och människan tror inte på dess existens mer, utan fortsätter att jaga små, snabba ´egostyrda´ bekräftelseinputs. Då människans extas upplevs och frigörs, är kontakten mellan två andliga själar sammanslutna. Att kunna hänge sig åt varandra i full betydande form,
att våga lita och kasta av sina rädslor. Att våga få uppleva.